Libanon.
Det ringde precis in en Libanesisk man till mig, han försökte få tag på sin syster som hade åkt för att hälsa på släktingar i Libanon. Hon hade tydligen försökt ta sig till Syrien under dagen men de hade inte fått tag på henne. Jag hjälpte honom, det kändes bra. Men han vet inte om hans syster mår bra, det känns jobbigt.
Uschan jag tycker inte om sådana där oroliga samtal som är så fast förankrade till verkligheten. Hujedamig.
Men jag sa lycka till, och han sa faktiskt tack tillbaka på ett sätt så att det lät som om jag hade gjort honom lite lite gladare.
Hoppas.
Det som störde mig ännu mer var dock att ingen av de tre medarbetare i min närhet hade en aning om vad som har hänt i Gaza/Libanon de senaste dagarna.
