Chomsky, I salute you!
I thought it was time to salute this amazing individual again.
Jag tyckte det var tid att hedra denna fantastiska individ igen.
När ska vi få en utrikesminister som vågar kritisera Bush-administrationen och inte småstater som Kuba?
”Sveriges utrikesminister Carl Bildt höll ett anförande i FN och kritiserade Kuba för brott mot de mänskliga rättigheterna.”
- Aftonbladet 21 Mars 2007
Konsensus? Fegisregering. Det verkar som om den borgerliga regeringens inrikespolitiska motto att ”sparka på de som redan ligger” har smittat av sig på deras utrikespolitik.
Brott mot mänskliga rättigheter bör kritiseras, inget ont i det. Men våga ge dig på de stora bovarna, Bildt. Jag trodde du hade pondus nog för det.
Våga kritisera den amerikanska utrikespolitiken och dess brott mot mänskliga rättigheter. Till exempel Guantanamo och så vidare. Våga det. Men det är sant, ni kapitalistiska liberaler håller väl varandra om ryggen.
ett litet citat om den osynliga makten
”Makt kan också utövas, menade Lukes, genom att människornas världsbild och preferenser påverkas så att de accepterar sin position. Vissa krav och frågor kommer aldrig upp på dagordningen, men det görs inte heller några försök att utestänga dem från dagordningen. Det behövs inte, för att de maktlösa och underprivilegierade har lärt sig att de inte har rätt att ställa krav, och kanske till och med att de har det bra som det är, och att de inte behöver något mer.”
fuck den här normaliserade världen.
det är för få som fortfarande vågar tänka kritiskt.
folk ser bara våldet i köpenhamn. de ser våldet och tänker ”det här är inte norm”.
de ser det som ett hot mot det vita, fina, rika, TYSTA europa.
de kanske är svårt att se att detta blev en våldsam kamp när möjligheten att bedriva en fredlig kamp rycktes ifrån de som använde ungdomshuset av penningens makt. att det var en kristen sekt är sekundärt, väl förjävligt och inte speciellt förvånande (de är frihetens största fiende), men sekundärt.
de med mest pengar kan bestämma vad som får göras och inte får göras i vårat europa. egentligen i hela världen.
det må vara en klyscha men det gör den inte mindre sann. det ÄR så.
och det kommer FÖRBLI så tills du inser det och inte bara sväljer, sväljer och sväljer all kapitalistisk normalitet som TRYCKS ned i din mun från den dag du föds.
folk gråter blod för att några bilar brinner i detta prylgalna och konsumtionsbaserade, materiella pengasamhälle.
jag kan berätta en sak för er.
en bil är inte en människa.
en bil kan inte dö.
en bil är en konstruktion.
precis som vårat samhälle, trots att det tas som naturlig norm.
fuck it. hade jag inte varit så fattig så hade jag åkt ned.
dagböcker i september (so far)
| cause we hide our tracks and watch the ground | Fredag 1 september 2006 13:58 |
there’s a shield around us
we are heady we are groundless
and we burn our friends and kill their names
build insecure and petty fames
and tattoo things that we believe
stars and skulls and hearts in half-sleeves
there’s a shield around us
tell me how is it you’ve found us
cause we hide our tracks and watch the ground
our footfalls they don’t make a sound
we’ve cursed the names of our hometowns
we’re compassless and nowhere bound
det är lite arab strap över det hela.
| never going back. | Söndag 3 september 2006 22:54 |
idag kände jag höstens närvaro tätt omkring mig. det var blodröda moln över öster och människor bar vindtäta kläder för att skydda sig mot vind och oroliga tider.
men jag satte upp klistermärken och log mot varenda and jag mötte.
| don’t you forget about me. | Måndag 4 september 2006 20:56 |
mhm. la la la la la la la la.
| i’ve been rapping for ’bout seventeen years, ok? i don’t write my stuff anymore, i just kick it from head, y’know i’m saying? i can do that. no disrespect, but that’s how i am. | Tisdag 5 september 2006 22:46 |
sugar.
det var precis en ung chef ifrån stockholm här som höll föredrag om lite saker.
hon använde termer som ”hollywoodfilmer” och ”desktop”. men annars var hon rar.
det här blir en fin höstskiva. nio låtar klara. elva to go?
Onsdag 6 september 2006 23:23
regn, skor, levande ljus, folköl, rökelse och sällskap i ekersparken.
varför ska jag bli så förälskad i alla jag möter?
| maniac thursday | Torsdag 7 september 2006 19:20 |
ja!
jag ringde plusfoto och fick faktiskt betala med faktura om 20 dagar för den snälla gubben som svarade. vilket betyder att jag har kameran om några dagar.
kdfldskgnlsdjglk! 
två saker.
halsduk är min nya grej. jag har alltid halsduk nuförtiden. innan så har jag aldrig riktigt förstått hur man har på sig en halsduk på ett bekvämt sätt, så jag har låtit bli helt och hållet. men nu har jag både lärt mig och vant mig.
det andra är att enligt socialnämd väster så har jag blivit vräkt, och de erbjuder mig prövning för ekonomiskt bistånd. sen när jag kollade upp det så har öbo inte fått in min juni-hyra, trots att den är betald för länge sedan. så jag är tekniskt sett vräkt. men ja. det blir nog bra. hoho.
THE REVOLUTION WILL NOT BE TELEVISED
| you motherfuckers will never get me to stop blastin’, you’re better off asking ariel sharon for compassion | Fredag 8 september 2006 13:57 |
poppretton.
eller flytta till stockholm och börja använd internationella, tjäcka ord samt klä er i kläder ifrån myrorna finansierat av pappas feta konto.
stå ut lite mer, era fega jävlar.
Yo what the fuck happened to reality spitting rhyme slayers
These days everybody trying to be a thug or a player
Where did all the real motherfuckers go in the game
Bring back the break dancers and graffiti writers with fame
I remember hip hop before the mic cunt clapping
Cause I used to drink forties with more flavor then these rappers
…
My word is through the father, holy spirit and his fucking son
Cause when I grab the mic device in front of Christ and start to rip it
I’ll make Jesus turn around and say ”yo pop this nigga flipped it”
So talk about whatever and be what you wanna be
But don’t mistake the way I break the faith for simple blasphemy
Cause through the highest frequencies in the NYC
I’m crushing 97.1 percent of MC’s
Permalänk Kommentering avstängd
Libanon.
Det ringde precis in en Libanesisk man till mig, han försökte få tag på sin syster som hade åkt för att hälsa på släktingar i Libanon. Hon hade tydligen försökt ta sig till Syrien under dagen men de hade inte fått tag på henne. Jag hjälpte honom, det kändes bra. Men han vet inte om hans syster mår bra, det känns jobbigt.
Uschan jag tycker inte om sådana där oroliga samtal som är så fast förankrade till verkligheten. Hujedamig.
Men jag sa lycka till, och han sa faktiskt tack tillbaka på ett sätt så att det lät som om jag hade gjort honom lite lite gladare.
Hoppas.
Det som störde mig ännu mer var dock att ingen av de tre medarbetare i min närhet hade en aning om vad som har hänt i Gaza/Libanon de senaste dagarna.
idag pratade jag med henrik schyffert
jag hjälpte precis henrik schyffert med hans telefonsvarare.
jag hörde inte att det var han först, men fick hassanvibbar utan att förstå varför.
när jag gick in på hans abonnemang höll jag på att sätta i halsen, dock.
haha mest panik.
haha helvete nu ringde henrik schyffert igen.
och jag sa ”du jag måste bara säga en sak. jag får hassan flashbacks hela tiden när du ringer”.
och han blev knäpptyst.
i typ 3 sekunder.
och sen sa han ”hassan? ja nej haha så roligt är inte det här, tyvärr.”
haha. HEWLVJGKELSHGLKJDSG. jag är så dum i huvudet.
heja italien!
jag har en sak att bekänna.
fram tills ungefär i år så har jag avskytt det italienska landslaget eftersom jag, rätt så ointresserad av italiensk fotboll, alltid avfärdat det laget som ett gäng fjantar ifrån serie a som ramlar så fort de blir rörda av en motståndare och viftar som tokiga med händerna efteråt.
men nu, måste jag erkänna, har jag blivit lite förälskad i det italienska laget.
mest på grund av de olika individerna i det. med spelare som den otroligt ödmjuke, artiga och skäggige nallebjörnen gattuso som är helt stenhård på planen, den nätte och elegante lille tufsen pirlo som trippar fram på lätta fötter, den enkla, raka och offensiva tjugoåttaåringen grosso som började spela professionell fotboll för fyra år sedan (!) ( som nu spelar vmfinal, helt sjukt) vars målgest efter avgörandet i semifinalen får mig att rysa varje gång jag ser den (känslor, enbart känslor. inget egoistiskt jag-är-bäst. utan enbart vrålande och skakande på huvudet så att man nästan trodde att han skulle börja gråta). sådana ödmjuka och enkla spelare är det finaste man kan få beskåda i en vmfinal. därför är jag förälskad i italien.
heja italien!
tänk att det finns kärlek i svart.
losing our loving hold
in the skies flourescent glow
she takes her thoughts and cares
into the moonlit alley stairs
still in my hand i feel the sting
the sound of bells ring
and the memory of the face
never washes away
the current evening
